Mamma har inte kunnat betala hyra, igen. Så nu måste Jo och mamma flytta hem till mormor som bor i en annan stad. Det betyder lämna stallet och finaste hästen Tom som Jo fick rykta och värma upp åt Ebba ibland. Hemma hos mormor är allt blankt och rent, men det skaver mellan mamma och mormor. Och i Jo, när det blir allt tydligare att mamma vuxit upp i en helt främmande värld, och att hon dessutom dolt något för Jo. Något som har med ridning att göra. För i närheten av mormor finns också Åsens ridskola och fuxen Abbe. Kanske innebär flytten att Jo äntligen kan får börja rida, på riktigt?

I Rakt mot hindret lyfter jag två tema som är centrala i ponnysporten: prestationshets och orättvisa villkor. Jag sett och upplevt detta på nära håll under mina år som ung tävlinsryttare. Det har efterlämnat många frågor, som varit drivkraften i mitt skrivande.

Prestationshets och hur den skapas är ett komplext ämne, utan enkla svar. En tävlingssatsning kan skapa problem för en ung människa. Föräldrar och tränare satsar pengar och tid på ungdomens prestation. Det ger mycket gott, som känsla av att vara kompetent, få utvecklas etc. Men det skapar också lätt en press. För en av karaktärerna i boken går situationen överstyr, och det har påverkan på hennes liv för lång tid framåt.

Orättvisa villkor beoende på föräldrars ekonomi och status är en realitet i vårt samhälle. Ridsporten driver detta ännu längre. En ung ryttare har en häst för flera hundra tusen, en annan är stallskötare åt en jämnårig kamrat med egna hästar. Vad gör dessa olika förutsättningar med ungdomarna? Rakt mot hindret närmar sig ämnet från flera olika positioner.